Efter första chocken är det som att hjärnan fattar vad den håller på med. Det är som att en film börjar spelas upp framför mig. Det är lite halvskumt ljus, kanske sent på kvällen eller tidigt på morgonen, och ganska dött ute. Men det smygs i gränder, jagas över tak. Det är gnisslandet av skor, prasslandet av kläder. Tjuv och polis. Så där som tjuvar ser ut i gamla barnfilmer. Jag ser ett gäng uppe på takåsarna, klädda i svarta och vita ränder. Jag hoppar efter dem, bevakar dem på avstånd när de hoppar från tak till tak.
Jag följer efter när de försvinner bakom skorstenar och hörn. Hoppa, tänker jag när den första av tjuvarna kommer obehagligt nära takkantens stup. Han hoppar över till nästa tak och fortsätter framåt. Jag stannar till, ser hur resten av gänget följer efter och härmar sin anförare. Kryp, tänker jag och de faller ner på alla fyra och tar sig långsamt över taket.
Det här kan inte vara sant. Jag snabbar på stegen, närmar mig tjuvarna där de far fram över taken. Spring. Hoppa. Kräla. Hoppa. Smyg. Jag skrattar när jag ser dem dansa på bankens tak. Snurra, tänker jag och de snurrar och snurrar tills de faller ihop i yra högar.
När de efter en stund börjar resa sig upp igen har jag bestämt mig för att testa hur långt den här nya makten jag fått sträcker sig. Jag ser mig omkring men det är ingen annan i närheten förutom de vinglande tjuvarna på bankens tak. Jag tar ett djupt andetag.
– Råna banken, säger jag för mig själv.
På taket ställer tjuvarna upp sig på led och marscherar sedan mot byggnadens ena kortsida. Jag följer efter dem ditåt, ser när jag rundar hörnet att de en efter en hoppar ner i ett rör på taket och dyker upp ur ett annat på marken bredvid mig. De ställer upp sig bakom mig, föser mig framför dem till ett annat rör som dykt upp ur marken längre in i gränden bakom banken. Jag hoppar ner i röret före dem och står sedan plötsligt framför dörren till vad som måste vara ett bankvalv.
Runtomkring mig sprider tjuvarna ut sig, de hoppar metodiskt över laserstrålarna, knackar och bankar på den runda dörren tills den öppnar sig. Därinne ser jag alla bankfack, men också stora säckar på golvet. De är märkta med dollartecken och jag skrattar när tjuvarna en efter en går in och plockar upp en säck på ryggen, hoppar tillbaka över laserstrålarna och ner i ett nytt rör som dykt upp bredvid mig.
Jag börjar räkna dem, de måste ha blivit fler. De klänger på bankfacken och öppnar dem ett efter ett, de bär säckar och de försvinner i röret. Till slut är valvet tömt. Den sista lilla tjuven i randig tröja ger mig en säck pengar och tar min hand.
Vi hoppar tillsammans ner i röret och ut i en annan värld.